Pelhambettet ger en hävstångseffekt på hästens nacke. Tryck utövas mot underkäken med hjälp av en kindkedja. På sätt och vis är pelhambettet en kombination av ett kandarbett (stångbett) och ett bridongbett. Pelhambett kan användas med en eller två tyglar, vilket ger olika alternativ för tygelföringen. Direkt tryck utövas mot hästens tunga och laner om ryttaren endast använder bridongtygeln.
Om hästen tenderar att kasta med huvudet är det lämpligt att fästa en andra tygel i den nedre ringen för att kunna utöva tryck på hästens nacke. Hästen försöker undvika detta tryck genom att sänka huvudet. Kindkedjan bör börja verka vid en vinkel på högst 45 grader (mellan bettets skänkel och hästens mun) för att förhindra att hästen sänker huvudet för mycket.
Det är mycket vanligt att använda dubbla tyglar, eftersom det ger möjlighet att vid behov utöva tryck på hästens nacke. Pelhambett används också ofta tillsammans med så kallade Pelham-remmar. En sådan rem fästs i både den övre och den nedre ringen på bettets skänkel, och tygeln fästs sedan i själva remmen.
